Bison- Sanningen om sanningen
Av Petra Sundh Groove/Nätupplaga
I gränslandet mellan punk och hårdrock kan Bison säkert
vara kungar. Med texter på svenska påminner de helt klart
om sina andra svenska kollegor, Charta 77, Coca Carola och så vidare,
men med lite tyngre basbaserad riffrock
drar de lite mer åt den hårdare skolan. Tyvärr tröttnar
jag ganska fort på svensk sång av just det här slaget,
det är ganska fokuserat på texterna, som ibland kan vara något
kryptiska. Musikaliskt är det riktigt medryckande och bra,
så pass bra att jag faktiskt blir lite besviken och irriterad på
att jag inte kan fördra sången.
Bison - Sanningen om sanningen
Av Mattias Ahl -"Dist"
Trapdoor Records gav nyligen ut Bisons tredje CD Sanningen om sanningen,
som är uppföljaren till promo skivan Kaliber som recenserats
tidigare här på [DIST].
Skön svensk punk i stil med Coca Carola, fast med en lite tyngre
och råare ton.
Helt enkelt ett jävligt skönt sound.
Bison har sedan de tidigare skivorna "Naken, blottad & blek"
& "Yeah Bebappelula Baby" blivit en man starkare. Med två
gitarrister får Bison mer tyngd, och som Trapdoor records skriver,
-mer dynamisk och nyanserad musik.
Sanningen om sanningen är en 12 spårs skiva full med riktigt
bra låtar.
Självklart har jag lättare att hänga med i låtarna
från Kaliber demot jag hört innan. Mammut, Kaliber och Kaos
är höjdarlåtar.
Till de nya favoriterna hör Han där uppe, Crazy love och självklart
den inledande låten Hon har fått nog.
Betyg: 4/5
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bison - Kaliber (demo -06)Av Mattias Ahl (bitterking@dist.nu)
Recension
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Trapdoor Records skickade mig ett par skivor med sköna punkband.
Först ut är "Bison", med sitt 3 spårs demo "kaliber".
Aningens likt både Coca carola & somliga DLK låtar, och
till och med en släng av Folkvise / punkbandet Big Fish, om nu någon
minns dem.... Ja kanske även lite Ebba här och där.
Jag tycker Bison låter riktigt, riktigt bra.
"Kaliber" innehåller låtarna "Mammut"
, "Kaliber" & "Kaos", och förstnämda
låt kniper tronen om jag ska rangordna låtarna efter min smak.
(och det ska jag ju)
Ett bra demo, som ger sug efter fler låtar, precis som ett demo
ska vara.
Bison - Kaliber är inspelad i "Studiovett" Mars -06
Kontakta Bison eller Trapdoor records:
http://www.trapdoor-records.se
http://www.bison-stockholm.com
trapdoor@brevet.nu
Betyg: 4/5
HOLY SHIT #3 headBANG#3 (...)Bison gillar jag däremot. Två låtar, en från
varje album och de är asbra.
Det är imponerande att en trio kan låta så maffigt som
Bison gör, ok i studion kanske det inte är så svårt,
men Bison låter jävligt mycke live också.
Andreas Hellsen
YEAH BEBAPPELULA BABY Close-up Nr41 "Bison från Stockholm håller huvudstadens tradition
med melodiös punkrock levande. Förutom den direkt pinsamma titeln
är "Yeah Bebappelula Baby" en riktigt trevlig skiva, där
sången och texterna dominerar. Mycket Coca Carola, lite DLK och
en aning Strindbergs.
Bison kan sin punk och utför den väl."
Mikael Sörling
headBANG Nr. 3 "...nya skivan som innehåller 12 spår i trallpunkanda.
Trall kanske inte är riktigt rätt ord, men punk är desto
rättare.
Vet inte riktigt hur man ska förklara Bison`s sound riktigt. Tycker
att de har fått till ett ganska eget sound och det låter bra
som fan. Det är svårt aatt plocka ut de bästa låtarna
på skivan eftersom skivan endast har bra låtar med, men efter
många lyssningar så har jag fassnat speciellt för "Öknen"
& "Frälsaren" och dessa två låtar ett par
riktiga höjdare. Musiken är som sagt bra och ganska "egen",
svårt att jämföra med något annat Punk band(...)
Jag tycker att att texterna håller väldigt hög klass.
Kolla upp Bison du också. Skivan kan inhandlas från Trapdoor
Records och kostar 100 spänn och det är den verkligen värd.
Måste tillägga att sångaren sjunger väldigt bra."
Andreas Hellsen
Recensioner av gamla grejer
Kompakt Nr.1/98 "Det handlar inte om att försköna utan beskriva verkligheten som den är.
Det handlar även om att provocera och att sätta saker och ting på sin spets genom att t.ex. beskriva
verkligheten som ännu fulare och smutsigare än vad den är. Det är inte bara genom texterna
utan hela uttrycksättet , musiken och hur man framställer sig själv.
Bara genom att se på omslaget till Bisons platta känner jag avsmak. Där är de tre medlemmarna
avfotograferade.De är precis som skivans namn nakna, blottade och bleka, mycket bleka, de ser helt sjuka ut.
Här handlar det vekligen inte om några förskönande omskrivningar. Språket i Bisons texter
är rakt, uttrycksättet ofta ironiskt, bilderna som målas upp är råa och ibland även
aggressiva. Det ges inga klara pekpinnar om vad som är rätt eller fel inte heller några lösningar.
Jo, i en låt nämnligen "Vittring" låter det såhär: "Jag har fått
vittring nu, har fått upp ett spår Då världen ter sig grym gäller det att bita ifrån
och hugga för sig utav livets kött och blod". Men någon långsiktigare lösning är
det inte, mer ett hopplöst skrik."
Johanna Bill
Close-up Nr.26 "Hurtig, trallig, men också hyfsat fet punkrock som tar över där De lyckliga kompisarna
slutade. Ja, kanske kan Åkersbergas Bison bidra lite till att Sockholms förortskultur inte helt dör
ut. Debutplattan "naken, blottad och blek" är inspelad i bandets egen studio och i mina öron
låter detta riktigt bra. Tight och rockit med en tung produktion. Bison är kanske inte det mest nyskapande
i genren, men deras musik fassnar i alla fall hos mig. Dessutom är killarna - som är nakna på omslaget-
rätt sexiga. Men varför har ni retuscherat pittarna, grabbar? Är dom för små?"
Erik Sandberg
Backstage Nr. 21 (The man in the moon)
"Denna trio hör hemma i Österskär utanför Stockholm. Det här är en av de mest
dynamiska demokassetter jag har fått i min hand, taggtrådsgittarrer och dessutom bra och ilsken sång.
Så här hade Ebba grön låtit om dom hade funnits idag! Det är 77punk men med mycke mera
tyngd. Det är helt enkelt förjävla bra! Dessutom texter på svenska".
Patrik Björk
Backstge Nr.27
"Svinfint punksamling -95 Avslutande Ko.s.s.t och The man in the moon är plattans minst punkiga band.
The man in the moon genom att ha ett mer rockbaserat sound än dom övriga. Det låter lite Reeperbahn
möter Imperiet på Beat butchers kontor. Som helhet en mycket köpvärd platta".
Lennart Larsson
Akasha magazine Nr. 4/97 "Bison -naken, blottad och blek. Trapdoor. Frågan är om sådan här sjuk "humorpunk"
verkligen har ett existensberettigande. Bara en sådan sak som att dom kategoriserar sej som ett "hårdstånkaband"!Hjääälp,
ta bort !På omslaget står medlemmarna , tre långhåriga snubbar i 25-30-årsåldern,
just nakna blottade och bleka med lätt retschering på de heligaste kroppsdelarna.Höhö, skojigt,
liksom. Musiken är trallpunk , varken mer eller mindre, med den typ av präktigt förmanande texter
som har blivit genrens kännetecken. Det är otroligt menlöst, larvigt och förlegat".